Det är söndag och jag ångrar att jag inte gick ut igår trotsallt, tillomed min far gick ut igår och fick mer action än vad jag åstakom i min fleecmorgonrock framför datorn.
Vad spelar en bakfylla och en lite halvt stukad fot någonroll egentligen när man kunde gjort lilla Norrköping osäkert för en kväll, mest för att igår var ett utav de få tillfällen då det faktiskt är folk ute på gatorna.
Jag missade ett ypperligt tillfälle att se lite folk ute innan folket går i ide inför vintern.
Men varför klaga, jag firar dubbelt så mycket när jag fyller år istället, kom ihåg den 8 Oktober gott folk.

aaahh vilket fylleslag det blev, iallfall för min del. Efter en mängd Malibu drinkar och cider snurrade min värld lagom mycket och den där underbara känslan av att vara inlindad i bomull infann sig ganska snart och stegen i mina ruskigt höga och obekväma klackeskor blev helt plötsligt lättare än vanligt.

Men det hade ju också sitt pris när man vaknade med en huvudvärk som slet sönder min stackars hjärna, för varje rörelse så känns det som att hjärnan slår emot skallbenet.
Så där inne skvalpar min hjärna runt skadeglad och plågar mig pga min dumdristighet att dricka så mycket på tom mage..

Ikväll blir det en Ganska ofrivillig utgång när jag mycket hellre vill ligga i sängen och läsa en bra bok. Im going sjuk, eller nej jag orkar helt enkelt inte det är den tragiska sanningen.
Så nu måste jag in i duschen och värma min stelfrusna kropp som förtillfället varken orkar röra sig, allra minst sminka mig med mina vackra nya ögonskuggor, fixa håret och för att tillslut dra på mig röda klackeskor och klänning. Varken lockande eller varmt..

Nu har jag en timme på mig och här sitter jag och klagar. Hoppas Malibun värmen min kropp ikväll

Jag öppnade bildörren och helt plötsligt pratade alla skånska, Välkommen till Skåneland!

Då har helgen passerat och visst var den underbar.
jag fick träffa long lost släktningar och min underbara kim, jag trodde det skulle kännas lite lustigt, så där som det brukar göra när man inte träffat folk på över ett år men det kändes precis så där rätt och okej som det är något man gör regelbundet.
Och kanske är det så när man inte riktigt tror det är sant?

Efter en helg i Malmö vaknade jag upp i ett höstlandskap.
Den gradvisa förändringen jag missat två dagar kom som en chock då allt helt plötsligt strålade gult och orange när vi åkte igenom Norrköping.
Och visst känns det på ett sätt lite underbart och så där friskt, trots att allt tekniskt sätt dör så är det som en ny början. Men trots det så kan jag inte låta bli att bli tröttare, nedstämd och allmänt grinig när det blir mörkt och kallt och att tanken på vintern närmar sig gör inte saken bättre.
Usch låt det åtminstonde bli vår fort..

Idag nästintill rullade jag mig ur sängen, kröp till badrummet och råkade få syn på mig själv i spegeln. Ett grått spöke med svarta ringar under ögonen, stripigt hår och förmodligen luktade jag inte kanel heller. Så för min systers skull som jag skulle tillbringa denna dag med så stod jag i duschen väldigt väldigt länge.
Japp jag är fortfarande sjuk

Syster och jag körde en runda i lågbudget affärerna idag och någonstans mellan nerlagda lagerlokaler, krossade rutor och sprucken asfalt hittade vi en underbar liten möbelaffär! Jag har aldrig sätt något vackrare i mitt liv. Där ska jag spendera mina pengar när jag flyttar hemifrån, ja nångång i mitt liv iallafall.

Nu är det längesen jag skrev här, ja så längesen att datorn inte ens minns adressen. När man bara behöver skriva första bokstäverna i adressen så ploppar det upp så där magiskt, men nej idag var jag tvungen att skriva hela www.blogger.com för att komma hit.

Sen jag slutade skriva har jag gått igenom både sommarlycka, snart börjar skolan ångest, vanlig ångest och nu sitter jag i skolan ångest. Man kan säga att sista veckorna utav sommarlovet mest var kantat utav ångest pga diverse saker och nu sitter jag här med årets dunderförkylning efter helgens bravader och är lite smått ångestfylld då jag missar ruskigt mycket i skolan och det är bara måndag än.

Vi har väl alla en person i kompiskretsen som är lite lustig, lite små udda på ett så där roligt sätt som personen själv är medveten om men är lite osäker om personerna skrattar med eller åt honom.
Jag har en sådan kompis och hans tokerier håller i sig oavsätt om han är nykter eller onykter att prata innan man tänker bör nog kallas " att göra en Nordlöf"
Kommentarer så som - " Hur länge håller sig ett månadskort egentligen?" är faktiskt inget man reagerar på längre från hans sida utan det är mer självklart att han säger så :P

I brist på annat sätt att förklara hans tokerier så kopierar jag helt enket från msn.
Just nu försöker han sig på en moralisk utpressning men ack vad han misstar sig..jag har värre matrial att lägga upp här ;D

Jag säger:
Motionerar du?
Rickard säger:
har börjat med det på sistone.. gör mirakel för konditionen
Rickard säger:
istället för 80 åring i koma är jag nu som en 50 åring med lungcancer
Rickard säger:
vänta bara.. om ett par månader är jag som en kedjerökande 40 åring

Och inte underskattar han sig själv heller, utan han är helt ärlig angående allt Tex detta;
" Min utveckling under dagen... 05:40 apa, 07:00 neandertalare, 09:00 börjar närma mig modern människa och vid 12 tiden så är jag människa!"

Helgen kan kortfattas till små simpla ord som ack är så underbara.
Malibu, sandstrand, solsken, bad och båtutflykt. Mer har jag faktiskt inte gjort på ett par dagar och inte har jag haft tid att sitta här vid datorn heller.
Fredagen var riktigt rolig med kalla Malibu drinkar, gamla vänner och dansa The twist på dansgolvet på mitt nya favoritställe, palacesnobbar släng er i väggen! På hugo är där livet leker.

Och nu är det sommarskola för hela slanten, lyckligare kunde man ju ha vart nu när det äntligen har fått för sig att bli sommar. och förmodligen kunde man haft roligare idag då det var begravning för hela slanten.
Jag kan inte påstå att jag är överdrivet ledsen och sörjer, för det gör jag nog inte, men det är hemskt att se syskon och mamma ledsna och gråta för det finns inget man kan göra för att lindra deras sorg. Sen känner man sig så där ruskigt lite och hjälplös när man ser sin mamma som alltid tröstade en själv när man grät, usch!
Vi får hoppas morgondagen är roligare

Hur kunde jag för ett ögonblick tvivla på solen?
Solen sken härligt och vattner var inte så iskallt som jag först trodde.
Ja vi hamnade på en strand tillslut, efter att ha letat efter sörsjön i en timme gav vi upp i närheten av Nyköpingsbro...
Då var vi Norrköpingsbor och inbitna östgötar ända inne i Sörmland och yrde, lokalsinnet spökade lite för chauffören och oss passagerare.
Vi letade febrilt efter en VÄNSTER sväng då vi körde på höger sida utav motorvägen och alla som nångång åkt på en motorväg vet att det är rätt så omöjligt att svänga åt nåt annat håll än på den sidan man kör.
Ibland får man totalt hjärnsläpp



Åhh det är så underbart, jag vet jag skriver tusen inlägg som hyllar solen men det pirrar i hela kroppen när solen äntligen visar sig och helt plötsligt ler folk och en tät dimma som luktar grillos lägger sig över husen.
Så imorgon ska jag göra något så sommrigt som att åka ut till skärgården, åka båt och tillbringa dagen med att ha picknick och leka på en Ö.

Efter mycket om och men fick man tillslut ihop ett litet gäng för att åka och bada, självklart att solen går i moln precis och har bestämt sig för att inte visa sig mer idag.

Ja det är väl typiskt jag som kände för att sola till ljudet av vågskvalp.

Nej nu blir det stranden och förhoppningsvis är det inte iskallt så man får hjärtsnörp

Mina och hälften av svenska folkets böner har besvarats och ute skiner en strålande sol!
Det jag har väntat på nästan hela sommaren är nu här, Klänningsväder! Men nu helt plötsligt fylls mitt huvud av benångest, kycklingvingar, bleka ben m,m
Vädret har gjort mig till en orsäker liten flicka utan självförtroende..regnet har gjort mig rädd för denna underbara klänning jag står och tummar på i garderoben medans mina jeansklädda ben skriker efter befrielse.

Måndag och helgen har gått lika fort som alltid, förstår inte varför helgen är så speciell när man är ledig hela sommaren iallfall.
Och helgen har vart ruskigt bra må jag säga, med lagom festande, pool och bastubad, kladdkaka och mys. vad kan man mer begära?
Snart ska jag hem till mor och rota i hennes och mormors garderob för att finna lite guldklimpar som kan va användbart.
Men nu är det kladdkakasbak som gäller!

"Kvinnor tänder mer på landskapsvyer än en naken manskropp" - Expressen


Expressen, som jag skrivit tidigare har deras urduma artiklar lite nytta då de roar mig så här dags på dygnet. Deras artiklar är ju inte mycket att hurra för men ibland hittar man guldkorn som denna artikel som faktiskt har en unns av sanning i sig.

"I en studie visades filmklipp av både erotisk och icke-erotisk natur och mätte sedan graden av upphetsning hos försökspersonerna i form av blodtillflöde till genitalierna.De heterosexuella kvinnorna tände inte alls på filmsekvenser av nakna män.
Som jämförelsematerial visade Chivers filmklipp av snötäckta berg i Himalaya och ingen skillnad märktes hos de heterosexuella kvinnorna när det gällde grad av upphetsning. De tände alltså lika mycket/lite på en naken manskropp som på en vy av ett vackert landskap.
Det som däremot fick de heterosexuella kvinnorna att bli upphetsade var att se andra människor ha sex- även personer av samma kön. "

Det är den bistra sanningen vi har undanhålligt våra män, Ni är inte snygga nakna, ingen man är. Hur mycket jag än tycker om män och manskroppar så får dom gärna behålla kalsongera på om de ska försöka tända mig. Nej en naken man som viftar med snoppen är ingen höjdare, inte för jag har nåt emot snoppen, det är själva helheten som är lite skrattretande
Ungefär som artikeln antyder så ser jag hellre en vacker kvinna naken och det ger önskad effekt.

Kanske såg jag solen lysa genom molnen för ett ögonblick och bör jag inte då springa ut och lapa i mig den svaga sol som lyser utanför som en döende låga.

Nej nej, Jag revolterar mot solen i ren protest för att den lyst med sin frånvaro i en vecka nu.

Jag tänker sätta mig på ett cafe med min bedårande Hanna, känna mig lite halvtjock och snacka skit tills min tunga och hannas öron blöder.

skitväder!
om regnet för nån dag kunde sluta hänga i luften som ett, ja ett grått moln över huvudet..
Så jag äntligen kan måla huset och skrapa ihop lite pengar till min allt mer sinnande bankkonto. Inte lätt att vara arbetslös och leva på underhållet, fy vad det är synd om mig.

Men jag får hoppas på att far har överseende med mig då jag målar huset, något jag varken är bra på eller har tålamod till om jag ska vara ärlig, kanske får jag pengar ändå?

Ytterligare en måndag och dom är precis lika sega oavsätt hur ledig man än är.
Det är en typisk svensk sommar, ja den regnar bort menar jag, och som den typiska svensk jag är så blir jag lite smådepprimerad då det konstant är gråa moln på himlen.

Men trots det vackra vädret har jag haft en underbar helg som innehöll pussigull och dåliga program på tvn, nu när jag river lite utav den där muren man bygger upp efter att ha blivit dumpad lite lätt brutalt en gång i tiden så kan jag inte säga annat än att det är rätt så skönt att vara sårbar igen.
Inte för att jag tänker öppna mig helhjärtat och godtroget som sist, eller hysa några större framtidsplaner.
För är det några saker jag lärt mig utav de senaste förhållandet så är det att hoppas inte på för mycket och tro inte personer ändras.
Framför allt, gå inte tillbaka till personen då det tagit slut ett antal gånger,För nu i efterhand är det bara roligt hur vissa personer faller i gamla mönster och tar mig förgivet :P

Fotbolls-EM och tystnaden är total bland husen. Det enda som hörs är hur vinden piskar utanför och som knytnävsslag hamrar på fönstret för att ta sig in i huset.
Ibland hörs det ett kollektivt skrik eller en hög suck från människorna som sitter inne i husen bänkade framför tvn, alla skriker och suckar som en enda person och det gör tystnaden ännu mer påträngande mellan husen då dom tystnar mellan insparkar och straffar, målchanser och målmissar.

Så var det här med "bloggpaus" igen då.
Må så vara den inte är medveten men jag orkar inte tillbringa dagarna med att notera mitt liv trots det på sista tiden har vart ruskigt händelserikt.
R.I.P Morfar som i torsdags avled. Stackars serina som fann honom död på golvet...
Lustigt nog kan jag inte påstå jag är ledsen då det känns som jag är helt känslokall, har blivit lite smått avtrubbat på känslofronten den senaste tiden och har nog fått en förmåga att inte bry mig alls.
Men i detta fall tror jag helt enkelt det beror på att jag inte tyckte så vidare om honom faktiskt.

Stackars människor som inte tål doften av nyklippt gräs.
Känslan man får i kroppen när man känner doften av nyklippt gräs en sommarkväll då värmen hänger kvar lite extra länge i luften och har en sån där alldeles speciell sommardoft, lite som smält vanilj, är oslagbar.
Jag skulle kunna bo under en hög med nyklippt gräs bara för att få doften att sätta sig på min hud, Ja om det inte vore för alla insekter och äckelskap som befann sig i gräshögen och tänkte precis samma sak som mig.