Gudsgåva till bloggvärlden

Jag öppnade bildörren och helt plötsligt pratade alla skånska, Välkommen till Skåneland!

Då har helgen passerat och visst var den underbar.
jag fick träffa long lost släktningar och min underbara kim, jag trodde det skulle kännas lite lustigt, så där som det brukar göra när man inte träffat folk på över ett år men det kändes precis så där rätt och okej som det är något man gör regelbundet.
Och kanske är det så när man inte riktigt tror det är sant?

Efter en helg i Malmö vaknade jag upp i ett höstlandskap.
Den gradvisa förändringen jag missat två dagar kom som en chock då allt helt plötsligt strålade gult och orange när vi åkte igenom Norrköping.
Och visst känns det på ett sätt lite underbart och så där friskt, trots att allt tekniskt sätt dör så är det som en ny början. Men trots det så kan jag inte låta bli att bli tröttare, nedstämd och allmänt grinig när det blir mörkt och kallt och att tanken på vintern närmar sig gör inte saken bättre.
Usch låt det åtminstonde bli vår fort..