Kanske såg jag solen lysa genom molnen för ett ögonblick och bör jag inte då springa ut och lapa i mig den svaga sol som lyser utanför som en döende låga.

Nej nej, Jag revolterar mot solen i ren protest för att den lyst med sin frånvaro i en vecka nu.

Jag tänker sätta mig på ett cafe med min bedårande Hanna, känna mig lite halvtjock och snacka skit tills min tunga och hannas öron blöder.

skitväder!
om regnet för nån dag kunde sluta hänga i luften som ett, ja ett grått moln över huvudet..
Så jag äntligen kan måla huset och skrapa ihop lite pengar till min allt mer sinnande bankkonto. Inte lätt att vara arbetslös och leva på underhållet, fy vad det är synd om mig.

Men jag får hoppas på att far har överseende med mig då jag målar huset, något jag varken är bra på eller har tålamod till om jag ska vara ärlig, kanske får jag pengar ändå?

Ytterligare en måndag och dom är precis lika sega oavsätt hur ledig man än är.
Det är en typisk svensk sommar, ja den regnar bort menar jag, och som den typiska svensk jag är så blir jag lite smådepprimerad då det konstant är gråa moln på himlen.

Men trots det vackra vädret har jag haft en underbar helg som innehöll pussigull och dåliga program på tvn, nu när jag river lite utav den där muren man bygger upp efter att ha blivit dumpad lite lätt brutalt en gång i tiden så kan jag inte säga annat än att det är rätt så skönt att vara sårbar igen.
Inte för att jag tänker öppna mig helhjärtat och godtroget som sist, eller hysa några större framtidsplaner.
För är det några saker jag lärt mig utav de senaste förhållandet så är det att hoppas inte på för mycket och tro inte personer ändras.
Framför allt, gå inte tillbaka till personen då det tagit slut ett antal gånger,För nu i efterhand är det bara roligt hur vissa personer faller i gamla mönster och tar mig förgivet :P

Fotbolls-EM och tystnaden är total bland husen. Det enda som hörs är hur vinden piskar utanför och som knytnävsslag hamrar på fönstret för att ta sig in i huset.
Ibland hörs det ett kollektivt skrik eller en hög suck från människorna som sitter inne i husen bänkade framför tvn, alla skriker och suckar som en enda person och det gör tystnaden ännu mer påträngande mellan husen då dom tystnar mellan insparkar och straffar, målchanser och målmissar.

Så var det här med "bloggpaus" igen då.
Må så vara den inte är medveten men jag orkar inte tillbringa dagarna med att notera mitt liv trots det på sista tiden har vart ruskigt händelserikt.
R.I.P Morfar som i torsdags avled. Stackars serina som fann honom död på golvet...
Lustigt nog kan jag inte påstå jag är ledsen då det känns som jag är helt känslokall, har blivit lite smått avtrubbat på känslofronten den senaste tiden och har nog fått en förmåga att inte bry mig alls.
Men i detta fall tror jag helt enkelt det beror på att jag inte tyckte så vidare om honom faktiskt.