Det är söndag och jag ångrar att jag inte gick ut igår trotsallt, tillomed min far gick ut igår och fick mer action än vad jag åstakom i min fleecmorgonrock framför datorn.
Vad spelar en bakfylla och en lite halvt stukad fot någonroll egentligen när man kunde gjort lilla Norrköping osäkert för en kväll, mest för att igår var ett utav de få tillfällen då det faktiskt är folk ute på gatorna.
Jag missade ett ypperligt tillfälle att se lite folk ute innan folket går i ide inför vintern.
Men varför klaga, jag firar dubbelt så mycket när jag fyller år istället, kom ihåg den 8 Oktober gott folk.

aaahh vilket fylleslag det blev, iallfall för min del. Efter en mängd Malibu drinkar och cider snurrade min värld lagom mycket och den där underbara känslan av att vara inlindad i bomull infann sig ganska snart och stegen i mina ruskigt höga och obekväma klackeskor blev helt plötsligt lättare än vanligt.

Men det hade ju också sitt pris när man vaknade med en huvudvärk som slet sönder min stackars hjärna, för varje rörelse så känns det som att hjärnan slår emot skallbenet.
Så där inne skvalpar min hjärna runt skadeglad och plågar mig pga min dumdristighet att dricka så mycket på tom mage..

Ikväll blir det en Ganska ofrivillig utgång när jag mycket hellre vill ligga i sängen och läsa en bra bok. Im going sjuk, eller nej jag orkar helt enkelt inte det är den tragiska sanningen.
Så nu måste jag in i duschen och värma min stelfrusna kropp som förtillfället varken orkar röra sig, allra minst sminka mig med mina vackra nya ögonskuggor, fixa håret och för att tillslut dra på mig röda klackeskor och klänning. Varken lockande eller varmt..

Nu har jag en timme på mig och här sitter jag och klagar. Hoppas Malibun värmen min kropp ikväll

Jag öppnade bildörren och helt plötsligt pratade alla skånska, Välkommen till Skåneland!

Då har helgen passerat och visst var den underbar.
jag fick träffa long lost släktningar och min underbara kim, jag trodde det skulle kännas lite lustigt, så där som det brukar göra när man inte träffat folk på över ett år men det kändes precis så där rätt och okej som det är något man gör regelbundet.
Och kanske är det så när man inte riktigt tror det är sant?

Efter en helg i Malmö vaknade jag upp i ett höstlandskap.
Den gradvisa förändringen jag missat två dagar kom som en chock då allt helt plötsligt strålade gult och orange när vi åkte igenom Norrköping.
Och visst känns det på ett sätt lite underbart och så där friskt, trots att allt tekniskt sätt dör så är det som en ny början. Men trots det så kan jag inte låta bli att bli tröttare, nedstämd och allmänt grinig när det blir mörkt och kallt och att tanken på vintern närmar sig gör inte saken bättre.
Usch låt det åtminstonde bli vår fort..