Det är söndag och jag ångrar att jag inte gick ut igår trotsallt, tillomed min far gick ut igår och fick mer action än vad jag åstakom i min fleecmorgonrock framför datorn.
Vad spelar en bakfylla och en lite halvt stukad fot någonroll egentligen när man kunde gjort lilla Norrköping osäkert för en kväll, mest för att igår var ett utav de få tillfällen då det faktiskt är folk ute på gatorna.
Jag missade ett ypperligt tillfälle att se lite folk ute innan folket går i ide inför vintern.
Men varför klaga, jag firar dubbelt så mycket när jag fyller år istället, kom ihåg den 8 Oktober gott folk.

aaahh vilket fylleslag det blev, iallfall för min del. Efter en mängd Malibu drinkar och cider snurrade min värld lagom mycket och den där underbara känslan av att vara inlindad i bomull infann sig ganska snart och stegen i mina ruskigt höga och obekväma klackeskor blev helt plötsligt lättare än vanligt.

Men det hade ju också sitt pris när man vaknade med en huvudvärk som slet sönder min stackars hjärna, för varje rörelse så känns det som att hjärnan slår emot skallbenet.
Så där inne skvalpar min hjärna runt skadeglad och plågar mig pga min dumdristighet att dricka så mycket på tom mage..

Ikväll blir det en Ganska ofrivillig utgång när jag mycket hellre vill ligga i sängen och läsa en bra bok. Im going sjuk, eller nej jag orkar helt enkelt inte det är den tragiska sanningen.
Så nu måste jag in i duschen och värma min stelfrusna kropp som förtillfället varken orkar röra sig, allra minst sminka mig med mina vackra nya ögonskuggor, fixa håret och för att tillslut dra på mig röda klackeskor och klänning. Varken lockande eller varmt..

Nu har jag en timme på mig och här sitter jag och klagar. Hoppas Malibun värmen min kropp ikväll

Jag öppnade bildörren och helt plötsligt pratade alla skånska, Välkommen till Skåneland!

Då har helgen passerat och visst var den underbar.
jag fick träffa long lost släktningar och min underbara kim, jag trodde det skulle kännas lite lustigt, så där som det brukar göra när man inte träffat folk på över ett år men det kändes precis så där rätt och okej som det är något man gör regelbundet.
Och kanske är det så när man inte riktigt tror det är sant?

Efter en helg i Malmö vaknade jag upp i ett höstlandskap.
Den gradvisa förändringen jag missat två dagar kom som en chock då allt helt plötsligt strålade gult och orange när vi åkte igenom Norrköping.
Och visst känns det på ett sätt lite underbart och så där friskt, trots att allt tekniskt sätt dör så är det som en ny början. Men trots det så kan jag inte låta bli att bli tröttare, nedstämd och allmänt grinig när det blir mörkt och kallt och att tanken på vintern närmar sig gör inte saken bättre.
Usch låt det åtminstonde bli vår fort..

Idag nästintill rullade jag mig ur sängen, kröp till badrummet och råkade få syn på mig själv i spegeln. Ett grått spöke med svarta ringar under ögonen, stripigt hår och förmodligen luktade jag inte kanel heller. Så för min systers skull som jag skulle tillbringa denna dag med så stod jag i duschen väldigt väldigt länge.
Japp jag är fortfarande sjuk

Syster och jag körde en runda i lågbudget affärerna idag och någonstans mellan nerlagda lagerlokaler, krossade rutor och sprucken asfalt hittade vi en underbar liten möbelaffär! Jag har aldrig sätt något vackrare i mitt liv. Där ska jag spendera mina pengar när jag flyttar hemifrån, ja nångång i mitt liv iallafall.

Nu är det längesen jag skrev här, ja så längesen att datorn inte ens minns adressen. När man bara behöver skriva första bokstäverna i adressen så ploppar det upp så där magiskt, men nej idag var jag tvungen att skriva hela www.blogger.com för att komma hit.

Sen jag slutade skriva har jag gått igenom både sommarlycka, snart börjar skolan ångest, vanlig ångest och nu sitter jag i skolan ångest. Man kan säga att sista veckorna utav sommarlovet mest var kantat utav ångest pga diverse saker och nu sitter jag här med årets dunderförkylning efter helgens bravader och är lite smått ångestfylld då jag missar ruskigt mycket i skolan och det är bara måndag än.

Vi har väl alla en person i kompiskretsen som är lite lustig, lite små udda på ett så där roligt sätt som personen själv är medveten om men är lite osäker om personerna skrattar med eller åt honom.
Jag har en sådan kompis och hans tokerier håller i sig oavsätt om han är nykter eller onykter att prata innan man tänker bör nog kallas " att göra en Nordlöf"
Kommentarer så som - " Hur länge håller sig ett månadskort egentligen?" är faktiskt inget man reagerar på längre från hans sida utan det är mer självklart att han säger så :P

I brist på annat sätt att förklara hans tokerier så kopierar jag helt enket från msn.
Just nu försöker han sig på en moralisk utpressning men ack vad han misstar sig..jag har värre matrial att lägga upp här ;D

Jag säger:
Motionerar du?
Rickard säger:
har börjat med det på sistone.. gör mirakel för konditionen
Rickard säger:
istället för 80 åring i koma är jag nu som en 50 åring med lungcancer
Rickard säger:
vänta bara.. om ett par månader är jag som en kedjerökande 40 åring

Och inte underskattar han sig själv heller, utan han är helt ärlig angående allt Tex detta;
" Min utveckling under dagen... 05:40 apa, 07:00 neandertalare, 09:00 börjar närma mig modern människa och vid 12 tiden så är jag människa!"